Syltpop

BOMB. Skolan börjar på måndag. Det betyder att sommarlovet är slut. Nästan. Och då kommer ju alltid  den där ångestpirrförväntan. Ångest och pirr i magen och förväntan för att börja. Ångest för allt jag skulle göra, allt som jag inte hunnit, och nu försöker hinna med på en dag vilket inte alls går, så jag lägger ner. Massa saker som man borde göra, som sitter och skaver för att de är ogjorda eftersom att jag är väldans duktig på att bara se det jag INTE har gjort och glömma allt jag har gjort. Och så kommer allt som en bomb så här två dagar innan lovet är slut. Och så blir man alldeles rastlös fast man gör massa saker och vet inte vad man ska göra av sig själv. ("Move it, Agnes, Move it!" Som min smarte bror sa till mig i ett svagt ögonblick...)
Och så kommer ju alla minnen tillbaka för hur det var för ett år sen. Och så inser man att otroligt mycket har förändrats och hur mycket som faktikst är likadant. Jagmenar, bilderna säger en del; Emma & Elin hade blont hår och jag hade långt hår, men skåpen står där de står och jag är fortfarande lika störd som jag var då (galenminen är inte ovanlig).
(Åh, vilken fruktansvärt lam jämförelse, men jag orkar inte vara mer än ytlig.)

Jag vill berätta att Dala-Järna är en fin plats också. Lite paradisaktigt sådär. För jag förstår inte varför man ska vara rädd för vackra och mysiga saker och jag förstår inte vad det är för fel att fly från verkligheten om det nu är det man gör. Nää, jag gillar Dala-Järna skarpt! Och så gillar jag födelsedagskalas med korv med mos och glass och lekar.

Och jag vill berätta att jag blev väldigt glad i morse när Sara ringde! Och att jag blev glad när jag städade mina byrålådor och att jag blev glad när jag möblerade tillbaka mitt rum så som det såg ut från början.

MAAAAAAAAWWWWWWWROUUUUUUUUUHFFLLLKKKS