Syltpop

Jag vet. Det blir så att allt det dåliga kommer fram här. Det blir lätt så.
Men det dåliga är ju oftast bara en liten del av mig. Det braochfina är oftast en stor del.
Så jag tänkte berätta lite om det braochfina som har hänt under veckan, så att ni inte bara tror att allt är dåligtochbajs, för så är det inte. Jag lovar.

Alltså.
I onsdags var det kanelbullensdag och då var Ella, Liz, Eric, Ola och Arvid hemma hos mig och så bakade vi godagoda bullar och drack te och myspyste. Det var en väldigt braochfin grej!
 I fredags spelade Basically the Same, Masse, Mozkovitch och ett till band (ja, jag är dålig som glömt namnet, men ni dör nog inte) på arenan och det var en väldans braochfin kväll. Eric var väldigt snygg (och jätteGULLIG) och Emma, Liz, Ella, Elin och Hannah var helcoola och fetingfräsiga. Dessutom såg jag ut som Tootikki och det gjorde mig alldeles varm i hjärtat! Förstår ni - JAG såg ut som Tootikki! Helt fantastiskt! Jag kände mig som Tootikki också. Så borde jag känna lite oftare, det känns himlarns bra.
I lördags vaknade jag utvilad och glad. Bara det säger ju en hel del. Regnet forsade och jag var lycklig och kreativ som en annan abbedonk och satte därför igång med att rita ett klänninsmönster. Sedan köade jag och Liz en halvtimme för att se P-Floyd i kyrkan och fick därför sitta på andra bänk (Arvid fick sitta med oss också). Det var en väldigt, väldigt bra grej. Fint, fint, fint, fint. Så kan jag beskriva det men det kändes ju massa andra känslor också. Tänk att kyrkan kan vara så här bra och fin och rolig i Falun också! Jag blir bara glad. Wow.
Efter detta stack vi ner till Slaggatancaféet och spelade yatzy och drack te och lyssnade på när Ella sjöng fint. Ella är en bra tjej. Ojoj.
I söndags sydde jag klart klänningen i fantastiskt snyggt tyg från Kalikå. Velour är verkligen helt underbart. Dessutom tjänade jag pengar när jag jobbade hos mina grannar och dom har jag tänkt spara till en melodika. Det är en fin grej. Och så åt jag tårta och grattade min kära syster på fölsedagen och gav henne en hemmagjord skiva med hemmagjort omslag som var jättefint (skivomslag är kärlek!). Sen ringde StiftgårdsStaffanTafsenStaggan och sa "Ööhh.. Hej, det är Staffan! Alltså jag råkade ringa till dig två gånger eftersom att du står högst upp på min kontaktlista, så då tänkte jag att jag måste ringa upp dig på riktigt och fråga hur du mår och så. Hur lever livet? Jag har just dansat till ´Wake me up before you go´, det var kul. Mindre fett - mer kalas. Hihihi!!"
Då blev jag glad!