Sirqus Alfon


sirqus alfon
 
Det var bland det bästa jag sett! SIRQUS ALFON!
Det var lixom dans, glädje och skratt rakt igenom och helt galet och helt stört och helt fantastiskt och helt bubblande och hoppande och jag somnade med ett leende på läpparna.
I LIKE TO MOOOOOOOOOOVE IT.
YEES.
Grönslöst är ju fint det med. Förutom ett falskt piano och att de två sista låtarna slutade helt fel. Men livet går vidare, mina vänner. Och dessutom är clowner snygga.
(Jag fick ingen rumpförkylning av cyklingen hem, däremot en vanlig sådan. Men det är lugnt. För vem orkar bry sig om en sketen förkylning när solen skiner och lovet bara har börjat?!)

Och idag ska jag och Sixxten ta hand om och trösta oss nyblivna ensamma knytt, hattifnattar, mumintroll och Tootikkis med godis och film. Jag säger ju det - livet går vidare.

För jag tycker om när känslor visas.
(För det är tydligen svårt. Jag vet. Jag borde bli bättre också.)
För jag tycker om när det vågas och när det ansträngs och när det kämpas och när livet inte går dendär raka linjen. En krok då och då är bra. Uppochner, rakt, uppochner, rakt, kringlor, flyga, gropar, rutchkana, rakt, uppochner. Det funkar så.
(För jag är inte alls normal och allt måste vårdas, för det går inte att flyta med om man ska dela med någon. Själv kan man flyta med bäst det går och man kan skita i att våga. Men inte tillsammans. Aldrig tillsammmans. Tillsammans måste man vårda. Tillsammans måste man våga.)

För jag tycker om denhär varma magkänslan och att dendär gropen är så avlägsen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback