Syltpop

En bra grej med ameliemusiken är att när jag lyssnar på den så får jag tillbaka detdär hoppet. För om det är något jag förknippar den filmen med så är det hopp. Och det är bra. För om jag inte skulle få tillbaka detdär hoppet så skulle jag väl gå under eftersom att jag har så smala handleder. Dom skulle nog gå av. Jag skulle säkert gräva ner mig så att ingen luft kunde tränga genom den mörka jorden. Och det skulle ju vara lite dumt. 
Dendär glädjen som lixom spritter, dendär känslan som gör hela mig varm. Den får jag av ameliemusiken.

Förövrigt har helgen varit bra. 
Fredagen med nollning och fest och Eric var fräsig, galen, glad, lite ledsen och lite dum.
Lördagen med folkmusik och Pulp Fiction och Eric var mysig, fräsig, fin, lite dum och skratt.
Söndagen har varit mest nyttig. Och lite dum. Men jag har städat, sytt, fejat, fixat och fluffat.

Och så har jag ätit av Tomas muffin som det var hamstermat och nässpray i.
Det tycker jag var lite lustigt, för det är ju ganska ovanligt att ha det i muffins...