Syltpop

En otrolig trötthet kan ledas till stor kreativitet genom en kopp kaffe.
Kreativiteten kan dock vara svår att veta vad man ska placera.
Det finns jättemycket som bara ligger som jag vill forma och fixa och göra.
Det är ljust och sådär.
Det är verkligen jättebra.
Men om jag ska börja någonstans så blir det alltid skrivandet.
Jag börjar med det, jag samlar och sorterar lite, sen kan jag ta itu.
Ta itu med vad jag vill!
Det är svårt, men när jag fixerar blicken vid mina egna ögon så blir det nästan ett såntdär "Är det du?" "JA, det är jag!" "IIIIIIHHH!" + Vifta med händerna.
Då blir det bubblor!
Det är bra att börja någonstans, för då kan kreativiteten fixeras och bubblas.
Men det viktiga är nog inte att  göra av det nu, här, allt. Det går att spara och vila det och sedan plocka fram.
Det blir lättare då.

Det är bara svårt att hitta alla ord och göra hyvens som jag vill, men det känns inte på ett förlorat sätt.

Kan vara omening med att hitta ord och mening att bara ta det som det är. Ja.
Ja, dina ord stärker mig och jag vet;
Det är inte som förr, det är som nu
Det är nånting som fattas av det förra, men det rör förlite, det som behövs finns nog, det fattas av det förra men finns av det nya, för annars skulle det kännas, kännas på ett förlorat sätt.

Det känns inte på ett förlorat sätt.