Syltpop

Hemuler går med stora, tunga steg.
Alla här går med stora steg. Grymt stora steg.
Jag vet inte om jag ska följa efter eller hoppa av. Vika av, springa med många snabba eller gå i lagom takt, kanske smyga.
Det visar sig. Antagligen. När mitt eksem har försvunnit, kanske? Om det försvinner.
För det kommer hela tiden tillbaka framåt kvällen. Eller, det finns jämt, men det känns mycket mer på kvällen. Nu känns det mest på handflatorna. Rödflammigt kli som gör ont av för mycket nagelriv. Det finns bättre ställen att ha eksem på, men mitt eksem har tydligen hittat sitt eget ställe och jag känner mig ganska maktlös. På senare tid har jag kommit fram till att det kan vara värmeeksem. Eksem från min bästa nattvärme - vetekudden. Vetekudden som jag värmer varje kväll och lägger under täcket. Vetekudden som gör att min hud inte går under av kyla och som gör att jag somnar varm och glad. Vetekudden som är räddningen för min dåliga blodcirkulation och för mina smala handleder.
Varför ska något så fantastiskt ge eksem?
RövH.
Jag vill inte vara med om det.
Jag tänker värma kudden igen inatt och det får väl eksema hur mycket det vill. Jag ger inte upp min värme.
Inte förrns det har gått överstyr.

Detta måste vara det mest lättsamma på länge.