Sjung, sjunk och vagga

Otaliga timmar av lamhet. Bara inte göra. Bara stirra.
Jag stirrar vätan ur ögonen, stirrar färgen av väggen. Framförallt stirrar jag lamheten till trötthet.
Ett dygn, kanske. En vecka, mer troligt. Av sömn. Sova bort lamheten.
Det har inte varit någon vila här. Inte på mycket länge. Jag stirrar bara när det finns tid, men finns det tid? Det har inte funnits på länge. Och jag vet inte om jag vill eller inte vill att den ska finnas.

Samtidigit som tröttheten är det piggheten jag lever på. Men när jag vilar huvudet, då vill det sjunka längre och ögonen sluts. Lungt, lungt. Vaggas av röster, musik, steg och dans. Jag visste inte att det var så lätt. Så lätt att vaggas och sjunka.
Sjung mig, sjunk mig. Bara det vaggas. Vaggas till ro, duvet. En ro, ett vagg. Jag vet inte om det behövs så mycket. Men det behövs.

image166

Efterallt så vet jag inte alls om det är avundsjuka eller bara trötthet. Eller om det bara är ilska. En massa. För ilska gör att jag stirrar mig galen på det mesta. Vill inte lovorda, vill inte lovordas. Vill inte prata alls och inte höra på utanförorden, allmänilskan. Vill bara ligga kvar i varmt vatten, bara blunda eller läsa om de tama som längtar och de vilda som flyger. Jag vill läsa något långt bort. Långtbortläsa så jag kan komma närmare. Långtbortbo.
Det är nu jag ine ens kan titta på en människa som ber om uppmärksamhet, det är nu som allt hårt tar över och inga ord finns att hämta.
Det är nu jag vill vaggas. Nu.

Kommentarer
Postat av: ella

åh jösses så fint.

2007-12-20 @ 12:49:53
Postat av: våren

hej. jag brukar läsa din blogg och jag måste bara säga att du skriver så bra och det känns och det precis vad det gör. jag vet också. och det är precis så det känns. tack.

2007-12-20 @ 14:55:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback