Fläska

image163

Vissa saker fläskar man förbi. Precis som detdär ljudet. Detdär ljudet som kan få en att skratta hejdlöst. Man kan fläska sig förbi sådant som är för mycket för att finnas först och främst och för lite för att inte finnas alls. De finns lite hela tiden. De flackar, de finns, de känns. Med ett lager fläsk. Ja, det behövs ett lager fläsk för att dämpa och bevara.
Det är ett hemskt ord, fläska.

Fast jag vet inte hur jag väljer alls. En sak sedan eller en sak nu. Allt blir något som måste fläskas i slutändan, något som jag vet kommer skava. Sedan. När det blir för mycket av för lite och för lite av för mycket. Det kommer skava.
Men det är inte med ett lager fläsk som jag tänker mjukhet eller behövande, som jag tänker ro och frihet. Det är utan. Helt och rent. Det måste vara rent. Utan detdär fläsket. Visst måste det? Visst är det så?
Hur jag än ser det så är kommer det vagga mig lugn många kvällar, för det måste det. Vissa saker måste, vissa saker är. Utan inblandelse.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback