Syltpop

jag brukar inte låta drömmar styra hela min natt. men nu är det inte jag som styr, det är drömmarna som styr mig.
jag förstår inte alls! varmt och kallt om vartannat, vaken, blunda allt blir hysteriskt när det enda jag ser är talibaner, bebisar och en nattstad som jag tappar bor mig i. jag är liksom utmattad när jag ska gå upp. det gick inte idag. så jag somnade om.
för om jag ska få frid måste jag få sovet. drömmarna kan jag ta sedan. jag blir så självkritisk utan sömn. jag måste ju hitta övet och spelet nu!
jaha.
en smula frid. det enda jag behöver. och så vill jag ha mina fingrar tillbaka.
tack.