Återvändsgränd

Nu är återvändsgränden för liten. Alldeles. Det är så svårt att hålla sig, så svårt att uppfatta, att försöka.
På rätt sätt. Det är det enda som är möjligt för att återvända. Att använda rätt sätt.
Grejen är att jag kan hålla mig, jag kan uppfatta och jag kan försöka. Men jag vill helst göra det själv, bara mina ögon.
Jag ska inte kliva på hela tiden. Jag ska inte haka upp mig.
Allt är omöjligt, hela tankeverksamheten.
Det har aldrig varit såhär svårt!
Och jag vill inte att någon frågar eller pratar, jag kan inte ens försöka vara trevlig och jag vet att mycket har försvunnit av allt det någon trodde och att det har ersatts med annat men om det ska vara såhär svårt så flyttar jag in i det vita. I sängen, sömnen, helst berg eller skog.
Mol allena.
Varför går jag alltid över gränsen?
Lagom är ett svårt ord.

Jag har bara lärt mig att Mol Allena är det bästa och det betyder att jag kan uppfatta. Men att skydda mig från mig själv är ju helt och hållet omöjligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback