Ju bättre koordination destå bättre studieteknik

Jag har en mycket bra psykologilärare. Och trots att jag känner mig helt normal och bekväm så tittar människor på mig som om jag vore obekväm och konstig. Jag har ju klippt hellugg, har stuprör, en mönstrad sjal och en iPod. Hur fasiken kan jag inte passa in då?
Det är nog mina skor. Mina kängor. Fast de är ju inte kängor. Mer stövlar? Vinterskor. De är inte svarta pippiskor, de är bruna, halvhöga, mocka, rundad snörning och helt grymt mjuka och varma. Dessutom är jag kort.
Det är nog så, med dessa skor och denna längd får jag inga vänner på högskolan.
Fast hur får man vänner på tio minuters paus?
Jag fick kontakt med grannen första mötet. Ica skapar gemenskap.
Andra mötet sa jag hej till en tjej på toaletten.
Tredje mötet är på torsdag. Tredje gången gillt?

Näe. Jag pallar egentligen inte att skriva ironiska inlägg och skämta snyggt.
Det blir ju mest patetiskt i slutändan. Det är precis sådanahär inlägg jag inte gillar att läsa.
Såklart måste jag skriva ett just därför.

Det mesta får inte plats här. Det mesta får plats på papper, skrivet med penna. Det går tydligen bättre.
Jag skirver böcker och filmmanus i huvudet varje kväll, som vanligt. Repliker, meningar, punkter, ögonblick, färger, ord och snygga övergångar.
Och så tänker jag mycket på hur jag vill att det ska bli och hur jag vill att det inte ska bli.
Påminns om ansikten och människor som jag trodde jag hade glömt eftersom att jag var femton och nyförälskad i livet eller arton och full.
Hejhej. Jag känner mig så väldigt trygg nu. Men det skiner liksom igenom när jag blir för trött, när jag vaknar upp eller när jag tänker till.
Hejhej. Jag älskar dethär! Fast på ett ängsligt sätt.
Men ändå. Snart byts allting ut och det är på tiden.
Men allt byttes ju nyss ut?
Jo. Men inte jag.
Hejhej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback