Syltpop

Well I’m on my way
I don’t know where I’m going
I’m on my way I’m taking my time
But I don’t know where

Och jag är inte klämkäck och hurtbulle, men friskis gjorde min dag
Och jag är inte ett mitt-liv-är-underbart-leende när jag säger att jag kommer sova bra i natt
Och jag är inte en smart jag-lär-mig-av-mina-misstag-typ när jag vrider mig av så plågsamma smärtor i magen och ett hemskt illamående (p.g.a för mycket tårta och godis) på natten att jag önskar att jag hade brutit benet eller något annat mindre smärtsamt i stället
Och jag är defenitivt inte cool när jag borde

Men när jag lägger manken till, då kan jag tamigtusan tillochmed tycka att vårt fula badrumsskåp är riktigt snyggt

HALLÅÅ!
När det bara bubblar och bubblar och bubblar och bubblar och bubblar och bubblar då är det svårt att vara ledsen på något enda sätt
Det är verkligen underbart att finnas till som människa denna tid
JAVISST
Svettiga, salivrinnande spanjorer och underliv och överliv och mellanliv och du är snäll och häftig och ball och tjock och ful och smal och så sväller du upp och blir tjock när något är pinsamt och glass är dåligt att ragga med
Och jag ska nog köpa ett sådantdär luktsudd som Ella har som jag kan lukta på innan jag ska sova
FANTASTISKT!

Denna skiva lyssnade jag väldigt mycket på för många år sedan.
Och nu lyssnar jag på den igen.
Och, kan ni tänka er, mina vänner, den är fortfarande lika bra!
Härliga tider! Nostalgi och nytt på samma gång gör ju livet fenomenalt en fredag som denna.
Det är härliga tider!
Snart kommer min bror hem och då ska vi äta middag tillsammans.
Och i kväll ska jag och Ella till Hannah och det ska bli FETT NAJS FÅGELBAJS.
Och i morgon ska jag till Slaggatan 10, som visst ska byta namn.
Och på söndag ska jag till min fina gamla grundskola på julbasar och se åttornas musikal där min eminenta syster medverkar.
Det är härliga tider, mina vänner, det är härliga tider!

Idag hade jag spanska. Då sa Kaj "Du har en pipig fikonröst, din aniskringla!" - på spanska dessutom.
Då blev jag glad!

Idag gympade jag med SVEN och alla andra svettiga varelser på friskis till "Öppna din dörr" och avslappnade med alla kryp till Beppes Godnattstund.
Då blev jag glad!

Idag var jag på en konsert med massor av konservatorieelever som sjöng och spelade piano och då satt jag längst fram i en och en halv timme men jag fick inte ont i rumpan.
Min bror är jätteduktig och jag blev stolt när han spelade sådär jättesnabbt och fint. Fast mest blev jag lugn och mysig i magen, det är en bra grej.
Det var en kille som sjöng väldigt bra. Innan han skulle sjunga en låt om träd sa han:
"I ruskiga november längtar väl alla bort till en skog full av citronträd?"
Då blev jag glad!


































Idag hittade jag den här Stenmarkbilden.
Då blev jag glad!

Det jobbiga med att leva sådär med sig själv är att man är brutalt ärlig med sig själv jämt. Det är faktiskt oundvikligt. Och när jag börjar bli för brutalt ärlig med mig själv, då vill jag inte umgås med mig själv längre. För då blir sådär jobbigt. Ibland. Jobbigt. Att vara brutalt ärlig. Då vill jag hellre vara tillsammans.
Fast är jag verkligen BRUTALT ärlig? För jag vill ju att jag själv ska må bra, egoistisk som jag är, så ibland är jag väldigt bra på att övertyga mig själv om saker också. Saker som håller ibland, ibland inte. En stor lögn håller inte. Inte länge i alla fall. När jag försöker övertyga mig själv om något som blir sådanadär kletmonster i halsen, då är det en för stor lögn. Men om det bara blir ett spöke med glada ögon, då är det en helt okej liten smålögn. Som kanske blir sann. 
Jo, att trösta sig själv är en grej, och att övertyga sig själv om något är en annan. Eller egentligen inte, det är lite samma grej. Fast att trösta sig själv är ganska svårt. Och att krama sig själv. Jag har försökt men mina armar räcker inte riktigt till. Det blir kallt och eländigt där mina armar inte räcker. Och dessutom är det svårt att ha kuddkrig med sig själv också. En annan grej som är lite svår är att prata i munnen på sig själv. Eller spela fyrhändigt på piano. Det är faktiskt omöjligt om man är själv (om man inte har fyra händer, men det är väldigt extravagant, skulle jag vilja påstå). Eller ja, man kanske kan spela med tårna, men det är också väldigt extravagant.
Man kan inte dansa pardans med sig själv heller.

Förmårrat

Jag skulle vilja bo i ett träd sådär. Som på bilden. Som i Resan till Melonia. I ett träd.
(Gudars, en störd fisk i ett träd!)
Lite närmare. Kanske. Möjligtvis. Lite närmare. Vem då? Vad då?
Mig själv...? Mig själv, jo, det är ju möjligt. Skulle kunne vara så. Närmare mig själv.
För jag har insett att jag har levt mycket närmare mig själv den senaste tiden. Närmare mig själv.
Det är mycket jag har gjort den senaste tiden. Jättemycket. Som jag inte skulle ha kallat jättemycket om jag inte hade levt sådär nära mig själv. Jagmenar, vem tusan skrattar åt sig själv, hejdlöst, i en timme? Vem? JAG. Justdet. Hejdlöst. Jag har kommit på att jag är väldigt rolig, nu när jag har umgåtts så mycket med mig själv. Och jag kommer ihåg att jag har tyckt det förut också. Fast på ett annat sätt. Ibland gäller det att gurgla i stället för att gräva. För genom att gurgla får man det där att stiga, den där närmaresigsjälvkänslan. Alltså, en brakänsla och ett brabeteende och en bragrej.
Och att vakna upp och inse att man har sig själv att bry sig om, ta hand om, putsa lite på och underhålla hela dagen är inte fy skam. Egoistiskt på det bra sättet. Självupptagenhet som ger fina resultat lite här och var.
Visst är fint att ibland vakna upp och upptäcka att man har sig själv där, som en fenomenalt fantastisk bonus!?
HEJ JAG ÄR EN BONUS, kan man tänka då. SÅ FENOMENALT FANTASTISKT!
DET, mina vänner, bekanta och extravaganta, är inte fy skam.

JAVISSTKÄNSLA
Det innebär livsglädje
Och jag kunde inte sova i går för att jag bara ville skratta,skratta,skratta och dansa och var sådär lycklig i hela magen att snart sprängs jag snart sprängs jag SNART SPRÄNGS JAG
Jag ska sova med javisstkänslan i magen hela natten hela dagen hela allt
FÖR JAG VILL FLYGA
Och den finns kvar DEN FINNS KVAR
Såndär känsla som får det att pirra sprängas kittla hoppa GURGLA
GURGLA JÄMT
Fingrar flyger över pianotangenterna och jag sjunger min SOUL RUSH
För det är så
JAVISSTKÄNSLAN ÄR SOUL RUSH
Och LOVE BIRDS
LOVE BIRDS i min mage
LOVE BIRDS i mitt hår
LOVE BIRDS i min säng
LOVE BIRDS i mina öron
LOVE BIRDS ute och LOVE BIRDS inne
LOVE BIRDS I MIN MAGE

MUSKOT

Jag skulle kunna ösa allt över dig och du skulle nog nästan drunkna, så mycket är det
Men idag är jag så utmattad av all rörelse att jag kommer somna med ett fånigt leende på läpparna

JAVISSTKÄNSLA

Jag har kommit på att man sover så bra när man somnar och vaknar tillsammans med någon annan. Några andra. När man får äta frukost med någon annan. Några andra.
Denna helg har jag sovit väldigt bra. För jag har somnat och vaknat med någon annan. Några andra. Och ätit frukost med någon annan. Några andra.
Några andra som jag tycker om.

JAVISST-känsla!

Du är mjuk, mjuk, mjuk.
Jag är mjuk i hjärnan. Jäävla schiiit skulle man kunna säga på norrländska. För det är ju trots allt inte så farligt. Jag ska sätta mig vid tv:n för det där mjuka gör ju hela mig borta. Borta från det där borde. Men det konstigaste är att jag inte känner dendär fladder,fladder,kletig,ajj. Nej, det känns rätt bra.
Jag försöker, försökte, men nej, det går inte.
Allt är bara så mjukt.
Fast jag vet att det bara är här det är mjukt.
Jag vet att det är hårt därborta.
Och jag vet att det mjuka kommer finnas där ändå.
Fast mindre.
Men jag har ändå byggt upp väldigt mycket mjukt här i mitt.
Visst sa jag att jag önskade mig bomull?
Tja, detta är ju på sätt och vis bomull.
Och du är fortfarande mjuk, mjuk, mjuk.
Eller är det jag som är mjuk?
Jo, så kanske det är. Jag är mjuk och jag bygger upp bomull runt dig. Fast är du hård där inne?
Nej, du är mjuk, mjuk, mjuk.

Jag grävde och grävde i ögat tills det blev rött, men jag fick ut linsen.
Jag sköljde av den. Gnuggade bort all lort, all smuts
och allt fel som inte fick vara där.
Den blev ren. Fläckfri, genomskinlig, blank.
Jag la den i behållaren. För där ska den ligga i vätskan och
bara vila flera timmar när jag sover. Det fina är att jag också vilar då. Vilar från synen.
Och det fina är att igår sköljde jag bara bort det som var fel. För det fina finns kvar och gjorde att jag vaknade med en alldeles väldans trevlig känsla i kroppen. Ja, det fina sköljde jag inte bort, för det fina sitter kvar där, fast inte på ögonen, eller jo, delvis på ögonen.
Och det är ju faktiskt så att det bara är smutsen man ska skölja bort från linserna. Det är det som är meningen.
Så att man kan använda de fläckfria, genomskinliga och blanka linserna nästa dag igen.

Olof: "Agnes, jag tänkte baka chokladbollar, du får gärna vara med! Eller, jag gör smeten, så kan du hålla mig sällskap och sen kan du hjälpa till att rulla dom."

Tomas (när vi rullar chokladbollarna): "Men hallå, om vi ska göra en chokladboll som är hälften så stor som min stjärt måste vi ha mycket mer smet!"

Ebba: "Agnes, vet du att farmor har blivit en fax?! Det är därför det piper i telefonen när man ringer till henne!"

Pappa: "Hej, jag sitter på bussen på väg hem nu."
Mamma: "Jassådu, är det kul på bussen?"
Pappa: "Jag kan meddela att jag har ett möte på torsdag.. Och ett till på fredag."
Mamma: "HAHAHAHA, och så säger du 'jag kan meddela att' - det låter ju så högtidligt att jag trodde att du hade blivit chef eller skulle flytta till Kina eller nåt!"

Klara råkade ringa på vår piffiga familjemobil med en gäll, dryg signal mitt i mor och fars telefonsamtal (se ovan) på vanliga telen, och det gjorde ju bara saken mycket roligare.
 
Zilla bara finns där som en störd fisk i vardagen och det är ju inte helt fel måste jag erkänna.

Ibland är min familj det bästa jag vet!

EN SÅN DÄR KÄNSLA SOM JAG TYCKER OM BOMBASTISKT TOKMYCKET OCH JAG VILL VILL VILL STANNA STANNA STANNA FÖR DU KÄNNS I ÄNDA UT TÅRNA. JAVISST. DET KÄNNS SOM DÅ OCH NU OCH NYTT OCH GAMMALT OCH JAG VET ATT DU OCKSÅ KÄNNER IGEN DEN. DU DÄR INNE MAGEN HUVUDET KANSKE DENDÄR FIGUREN SOM ÄR RANDIG FAST VIT FAST BARA HELT FANTASTISK.
ÅH JAVISSTJAVISSTJAVISST.

Oooo train is comin' on
Oooo train is comin' on
A train is comin' your way
and it sounds like,
just like a chade straight through the season
And without a reason, it just blows away
'cause you like the sound of it
It sounds like this....

Jag har ätit pizza och myst med Hultangänget plus två outsiders (mohaha) och det var kul, fint och mysigt.
Jag har överhuvudtaget varit ganska bra på att fördriva tiden detta lov.
Kerstin var här också och det var bra. Kerstin är brabrabra. (Min man, you know)
Och igår så var jag sådär glad att jag bara kunde identifiera mig med 59th Street Bridge Song (Feelin' Groovy). Ganska mycket i alla fall.
Sen har jag planer på att skriva ett brev. Men det är bara planer.
Dessutom sa någon att jag var normal, men det tror jag inte på.
Nej, mina vänner, att vara normal är inte min grej.
Jag undrar vad min grej är egentligen?

Men det är en fin dag idag.
Ja, sannerligen, det är det.

Jag tänkte skriva en rad om snön.
Jag tänkte skriva en rad om att jag tycker om Sanne och att prata med henne i telefon för då får hon mig att känna den där distansen och att det finns så mycket mer än vad jag lyckas övertyga mig själv om.
Jag tänkte skriva en rad om att jag hatar ordet instabil eftersom att det beskriver mina känslor ganska bra just nu. Fast ibland älskar jag det också. För alla skrymslen och vrår i min kropp fylls och töms på detdär lilla extra hela tiden. Det är ansträngande men bra tillochfrån.
Jag tänkte skriva en rad om min gröna kofta som jag har ärvt av min mormors syster och som jag aldrig vill ta av mig mer för den är helt rysligt mjuk, skön, mysig och grön.
Jag tänkte skriva en rad om att jag gick till Arvid mitt i snöovädret med min störda hund och fick en kopp kaffe i sisådär 1 ½ timme och att jag sedan gick hem när ovädret var över och att Arvid är en hyvens kille.
Jag tänkte skriva en rad om att Sixxtens arbetsledare verkar vara en helt fantastisk man och att vi skrek "DÖÖÖ PSYKOPAT!" till killen i filmen för att han var sådär övernaturligt kär och så slutade det lyckligt i alla fall.
Jag tänkte skriva en rad om någonting som lät så bra igår men nu har jag glömt det.
Jag tänkte skriva en rad om något nytt som jag inte riktigt kan sätta ord på så jag låter det vara så länge.

Jag tänkte skriva en rad om snön.