det som räknas

Det är konstigt egentligen
För samtidigt som jag vill sjunga med i alla låtarna, känna smärtan, gemenskapen, intensiteten, överväldigandet
så går det inte bara sådär
För när jag kommer hem är det bara jag och allt är så himla himla bra och långt borta
det är jag i vårt hus, med zilla i köket och allas lugna andetag
de vet ingenting om mina nätters bravader
och det är en trygghet
att de inte är någonting som behövs vetas, ingenting som är av värde
för jag kommer hem. HEM! Sover hemma i min säng, vet att jag är hemma
det är det som räknas
att jag är hemma, behöver inte smärtan och överväldigandet
det tog slut en sommar
nu är tryggheten det viktigaste
det allra viktgaste


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback