Trade your sins, peel your skin.

‘cause love is when you just pour this big tin with water over the sun. And he invites you, while birds become fishes

Kanske kanske.
Jag ryser, ryser, ryser. Och det fladdrar, fladdrar, fladdrar.
Det får mig att le. Du får mig att le. Ni får mig att le. Tonerna, tonerna och minnerna och nu och ditt och mitt och hans och hennes. Oj, det pirrar, tossar och fladdrar. Som du, som jag, som alla.
HALLÅÅÅ? Fnittret, det sitter verkligen.

Blunda, krampa. Jag RYSER!



Hejhej lyckokatten!


Det tossar

mumrik i snö

Det tossar. Varje gång!

Calleth You, Cometh I

Pysselkramp, jaha jaha.
Kramp, jaa.
Kramp!
Kramp eller vad ska jag göra. Blunda eller andas eller krampa.
Jag tycker så mycket om dig!

Störd fisk.
Borde jag byta?
Nej, jag vet inte.

Dethär skulle ju bli stormakternas härlighet!
Balladalidila och sådär.

Pysselkramp.

Jag tycker så mycket om dig.

Men..

Okej, jag ska luta med sånthär onödigt
Men
Jag gillar väldigt mycket när min bror spelar och spelar och förklarar och spelar igen.
Lizt! MAAHAAGH!
Nejnej, jag är inte dyster. Inte med en sådan bror!

Alltså. Det är groteskt vackert.

Nu ska jag sova.

Tackdå.

s

mumin i havet
okej, jag ballade faktiskt inte ur
trötta ögon känns fel
mycket fint värmer väldigt bra

oj, jag saknar 
schiit, jag saknar!

Oförskarvligt.

poettrees
Vänta nu?
Blev det så.
Det blev så.
Så blev det.
Inte alls.
Verkligen oförskarvligt!
 
Dåligt, Agnes, bra, Agnes. Oförskarvligt!
Dunka mer och allt blir bra.
Allt blir bra.
Kan du höra.
ALLT BLIR BRA.

Kan du höra?
Höra kan du.
Du kan höra.
Du kan höra?

Vad tusan svamlar jag om?
Vad tusan dunkar jag om?

Spicy, Spicy, detta blir galet. Om du ballar ur så biter jag dig hårt.
Hej försök balla ur. Det är alldeles oförskarvligt att balla ur.
Meeeen.

It’s all a white song who tickles in the eyes whenever you close them.

Taffligt, hörru.

Vit mystik


sigur sömngångareJag är ingen flugfrälsare hur mycket jag än vill.
Jag är bara så dålig på att låta dem leva. Flugorna. Så jag dränker. Fler och fler.
Fast det är ju det jag vill. Att de ska försvinna alltså. Fast helst inte alla. För om alla skulle försvinna så skulle det kännas lite tomt. Och jag skulle inte ha några att dränka.
Hemskt men sant.

Jag är ingen sömngångare heller.
Fast om jag var det skulle jag gå sådär. Precis som pojken med händerna rakt ut. Och så skulle någon springa bakom mig med händerna rakt upp. Som bröderna Fluff.
Det vore något.

Javisst.

TeochKhakha och sånt

Det knäppte i väggen och Spicy sov under täcket.
Det var lite kallt, men  bara lite.
Jag kom på att jag hade saknat den, fast jag kom inte på att jag hade saknat den förrän den kom tillbaka
Stockholmskänslan
eller kanske
Systerkänslan

Det finaste var ändå
ett streck på ett papper "Du får den! Det är en fågel...som har gömt sig!"
spansk musik  och en rynkad panna "Han sjunger att han har något dåligt i sig som inte försvinner.. det är lite hemskt."
hurtig tågpersonal "Biljetten? Tjusigt tjusigt! Till Borlänge? Perfekt!"
krafs på prislistan och sedan "Nu skakar vi om här så chokladen upplöses, titta, nu är den i UPPLÖSNINGSTILLSTÅND! Haha!"
och han som öppnade dörren sådär uppmärksamt, som kanske hade utsätt det till sin uppgift
vad vet jag

Dynelidyn

dynen
 I natt drömde jag om hjulspår i skogen. Sådär så man gick gick gick.
För långt borta, men för nära hemma.
Gå snabbare.
(Det var inga dynen som anföll mig. Fast om de hade gjort det hade de nog varit mjuka. Dynen, alltså. Det låter mjukt, DYN. Dynelidyn.)
Och det var grönt också. Grönteligrönt.

Jag kommer nog aldrig sluta att haka upp mig på färger.
Eller snarare utforska färger. En och en. Bit för bit.
Jag kommer nog aldrig sluta utforska färger.

Äh, duvet, sådär nördelinördigt.

Jag gillar att leva!

muminhavet
Jo, den var väldigt bra. Väldigtväldigt bra var teatern.
Och det blev sådär varmt och kletigt och sedan jättekallt igen, men kanske på ett bra sätt?
För jag har fått för mig att det är bra att inse saker.
Inse och kanske förstå. Men man behöver inte förstå om man inser. Fast man behöver kanske inte inse heller. Bara tänka att "såhär" eller "sådär". För att kunna lägga det åt sidan i hjärnan sen så man kan sova. Sova. Smälta. Vila. Låta Sjunka. Lugna. Leva?

Vila i mig.
Ja, du får vila i mig, jag får vila i dig. Men det som betyder mest är egentligen att kunna vila i sig själv. Och jag menar inte att man måste vara ensam. Vila ensam. För ensam kan man aldrig vila i sig själv. Med hjälp av andra kan man vila i sig själv. För igår kunde jag vila i mig själv. För att ni finns. För att jag vet att ni finns. Även om ni inte finns där eller här just nu så finns ni. Och då kan jag vila. Vilavila i mig själv. Tillsammans samlar vi så att vi kan vara ensamma. Tillsammans kan vi vara ensamma. Att våga vila och lita på sig själv kräver tillsammans.

En gång tänkte jag att man alltid är ensam i grunden och så försökte jag leva efter det. Det gick en  natt. Sedan kastade jag iväg mig och förstod att det var väldigt fel. För jag vakande ju med ansikten och värme och ord och händer och ögon i massvis! Då kan man inte undgå att förstå att man inte är ensam i grunden för då skulle allt bli klet. Genom ansikten, värme, ord, händer och ögon i massvis är jag ensam många nätter och bara njuter. Ljuvt. Det är ljuvt! Och vittvittvitt. Ensam och totalt. Allt blir totalt. Det är som att sitta nedsjunken i dendär fotöljen i perfekt temperatur. Alldeles totalt. Att vila i sig själv.

I grunden är vi tillsammans för att kunna vara ensamma i djupet.?.

dravelklet

Det fanns finns så mycket jag ville vill skriva men nu blir allt dravel och klet.

Rensa:

Farväl Falkenberg

Harri&Nuttan

Musiken och Livsglädjen

The white of mine/white song/whitewhitewhite

Händer, ögon, hår och skratt och andetag och magkänsla

Nippertopp



Idag som jag räddade med dravel..




HÄR GÅR JAG PÅ LUSTIGFOT!

Vissa saker vill jag bara skrika eller banka ut.
Jag vill virvla. Virvla mig trött. Jag vill bita hårt utan att något går sönder.
Eller jag vet inte.
Ta tag. Jag vill hålla tag. Värma mig trött.
Jag vill att allt bara ska rinna av, rinna ur, flaxa bort.
För jag orkar inte nu.
Jag är bara detdär lilla. Detdär lillalilla som inte får plats.
Just nu vill jag inte ta någon plats. Ingen plats alls, faktiskt.
I morgon kanske. Då. Då vill jag ta plats igen.

Vissa saker vill jag bara ska vara tosse i all oändlighet.
Vissa saker tossar i min mage och mitt huvud.
Tossebarn är något man måste ta vara på.
Olle till exempel. TosseOlle får mig så väldans glad! .
Och att dricka cappuccino eller riktig choklad med vispgrädde och äta chokladbollar och titta på Melonia och mysa sig varm med vänner. DET får mig väldigt glad!
Ja, detta borde kanske skrivas som dagens nippertopp (www.nippertopp.blogg.se).
Ja, Muminfenomenet är nästan för bra för att vara sant. Nästan.
Men det finns och det tröstar och klappar och det pirrar och det känns.
Ja, detta är nippertopp. Allt kan skrivas. Allt och inget.

Jag vill och jag vill inte.
Jag kan och jag kan inte.
Jag orkar inte?

Men skymningen.
Men natten.
Men jag vill tömma dendär kappsäcken och segla iväg i den.
Men the morrow will heal the night.
Är det så?

knytt


She rides a horse over stones in the night

bolivia

Luften var tunn, tunn men vi klarade det ändå.
Det var grönt, grönt, djupt och väldigt vackert.
Jag saknar det gröna och djupa.
Det öronbedövande tysta livandet.

Jag letar nog för mycket.
Tror för lite. Kanske. Tror för mycket?
Säger alldeles för mycket rinnande. Tal på tunn luft. Tal på tunn luft som inte håller.
Fast det är svårt att prata.
Det är lättare att skriva.
Eller spela.
Det är lättare att spela.

Prays for the silence and cool gentle rain
And she prays that the radios run through the night


MELONIA

melonia

"Du ser en låda - jag ser ett monster som har tappat sina ögon!"

Melonia. Såklart.

MELONIA!

Ella gav mig en fin present!

f & m