Syltpop

Såhär skrev jag till Liz:

Alltså. Allting har överträffat föväntningarna. ALLTING. Särskilt efteråtkänslan. Jag är sjukt harmonisk och euforisk och lugn och uppfylld och tillfredsställd och rörd. Men mest harmonisk. Som jag har längtat efter denhär känslan! Och så är det Island som framkallar den. Tänk att romantiserandet på alla sätt var sanning och att klyschan inte var någon klyscha i den bemärkelsen och att allting var som rening för själen.
Jag vet inte men jag är inte tillbaka i hemmaverkligheten ännu. Min kropp är i harmoni med känslorna och tankarna.
Oj. Jag kände bara att jag måste skiva dethär. Nu.
Resan var den bästa någonsin!

Island, mitt hjärtas land. Själens land. Ön i havet och allt i inget. Eller allt i allt.

Att känna total harmoni.

Det är konstigt egentligen
För samtidigt som jag vill sjunga med i alla låtarna, känna smärtan, gemenskapen, intensiteten, överväldigandet
så går det inte bara sådär
För när jag kommer hem är det bara jag och allt är så himla himla bra och långt borta
det är jag i vårt hus, med zilla i köket och allas lugna andetag
de vet ingenting om mina nätters bravader
och det är en trygghet
att de inte är någonting som behövs vetas, ingenting som är av värde
för jag kommer hem. HEM! Sover hemma i min säng, vet att jag är hemma
det är det som räknas
att jag är hemma, behöver inte smärtan och överväldigandet
det tog slut en sommar
nu är tryggheten det viktigaste
det allra viktgaste