Einar
Hösten är vacker på ett sätt som gör att jag vill lyssna mig grönögd på stråkmusik och skönsjungande män. Sådär högt flytande falsettliknande eller mörkt markerande omslutande.
Titta på träd med en hund som matchar hela min höstvärld, sticka halsdukar med en liten, GLAD farmor, tapetsera med tyger, omges av berättande människor och känna att jag har hittat.
Det är lika stor skillnad på en ledsen och en glad farmor som det är på vrång bitterhet och positivitet med känsla.
Ungefär som grått & gult och hej & öh och otakt & inlevelsefullt.
Jag gillar den glada farmorn och posiviteten med känsla bäst. Helt klart!
Förra inlägget var bittert, jag vet, men faktum är att detta inlägg står för det mesta av mig. SÅHÄR är det ju! Ska det vara. ÄR DET.
Man blir maktgalen på att sjukt trevligt sätt!
Ingen skadas heller.
Att lägga energin på den glada farmorn och tiden på berättande, vakna människor istället för att energiskt hata Bamse och slösa tiden på att leta fel i människors självklara fettvalkar och för stora näsor är profetian.
Att gå under av negativ bitterhet är grymt ohälsosamt och till ingen nytta. Dessutom bryr sig inte Bamse om det. Inte alls.
(För att tala klarspråk: Det är ingen fecke på G. Alls.
Trots att du är fett on the mood.)
Egentligen är detta inget man kommer på en gång i livet och sedan lever fromt. Det finns ju jämt, men man letar sig blind ibland. Att hitta är att öppna allas glada ögon mot en själv.
Ja, ni fattar.
Imorgon ska jag sjunga duett med Chris Martin.
Detta är en lycklig höst, sannerligen.
Behovet
Dethär med att inte vilja tillhöra allt som är falskt och fel och undertänkt. Allt oreflekterad invana är så konstig!
JA: Jag har fått väldigt bra, helfin tid som jag behöver (och behövde) och jag tar den till mig i hjärtat, hjärnan, i knyrfarna och alltihop. Viktiga behov som tillfredställs, viktiga känslor och viktig vilsamhet.
Men; känna behovet av något viktigt, nyttigt, trivsamt, helt, uppbyggande och försvårande förenklande. Att göra något som verkligen känns på riktigt! Det är jobb jag menar. För rutinjobb funkar ett tag, men jag blir rastlös, irriterad och aggfylld emellanåt. "HALLÅ! Vart är vi påväg allihopa?" Vill jag liksom måla över alla trötta blickar, hårsprayblonderat plattångshår, foundationmascarablankansikten, grabbig dumhet och understimulerad känslighet, påklistrad lättsamhet och euroshopperkyckling som är billigbilligbillig och fel på kvitton med 14 öre.
För pengar är bra trots allt och jag tänker aldrig se mig som en av dem att målas över, att stanna i svennsonicasuperalltmedkorvochmos och låtas leva med utan högre tankar om något. Det är för en tid och allt har sin tid och allt viktigt utförs inte samtidigt, för först krävs erfarenhet och eftertanke, jag har lärt mig det, förstått det och intalat mig det.
Att göra någonting man kan stå för och prata om på flera sätt, jag tror det är grunden.
Jae.
Människokänslan, den växer och frodas av jobbet. Det är också viktigt. Allt det som är bra, det tillfredställer lika mycket på ett direkt sätt som på ett långsiktigt smygande sätt.
Men det viktigaste är nog att jag har en muminvägg, ljuvliga vänner, smarta syskon, en mjuk mamma, en älskvärd far och en behövande hund.
Fast sängen är nog det allra bästa i det mesta.
JA: Jag har fått väldigt bra, helfin tid som jag behöver (och behövde) och jag tar den till mig i hjärtat, hjärnan, i knyrfarna och alltihop. Viktiga behov som tillfredställs, viktiga känslor och viktig vilsamhet.
Men; känna behovet av något viktigt, nyttigt, trivsamt, helt, uppbyggande och försvårande förenklande. Att göra något som verkligen känns på riktigt! Det är jobb jag menar. För rutinjobb funkar ett tag, men jag blir rastlös, irriterad och aggfylld emellanåt. "HALLÅ! Vart är vi påväg allihopa?" Vill jag liksom måla över alla trötta blickar, hårsprayblonderat plattångshår, foundationmascarablankansikten, grabbig dumhet och understimulerad känslighet, påklistrad lättsamhet och euroshopperkyckling som är billigbilligbillig och fel på kvitton med 14 öre.
För pengar är bra trots allt och jag tänker aldrig se mig som en av dem att målas över, att stanna i svennsonicasuperalltmedkorvochmos och låtas leva med utan högre tankar om något. Det är för en tid och allt har sin tid och allt viktigt utförs inte samtidigt, för först krävs erfarenhet och eftertanke, jag har lärt mig det, förstått det och intalat mig det.
Att göra någonting man kan stå för och prata om på flera sätt, jag tror det är grunden.
Jae.
Människokänslan, den växer och frodas av jobbet. Det är också viktigt. Allt det som är bra, det tillfredställer lika mycket på ett direkt sätt som på ett långsiktigt smygande sätt.
Men det viktigaste är nog att jag har en muminvägg, ljuvliga vänner, smarta syskon, en mjuk mamma, en älskvärd far och en behövande hund.
Fast sängen är nog det allra bästa i det mesta.