Syltpop

Det mesta är gult och varmt precis sådär.

Men det ligger till så att när jag försvinner, flyger, fastnar, blundar eller ser åt ett helt annat håll har jag rätt svårt att ta mig själv ner på jorden igen. Ner, tillbaka, hit.
Ibland vill jag inte.
Ibland saknar jag FÖR mycket.
Fast just nu saknar jag bara sådär så att det är gult och varmt.
Då är det lättare. Att ta sig tillbaka ner och hit. Gult och varmt. Då är allt lättare.

Mm, det är vackert!
Sådär vackert gör allting bra. Nästan.
Det är bra. Oj, vad bra!
TOSS.

Och det var faktiskt kul att sjunga;
Månstråle, ben!
Månstråle, ben!
Månstråle, månstråle, månstråle, ben!

(Nu längtar jag till andra helgen i februari! MYS!)

jag kan tänka mig luft
jag kan tänka mig himmel
jag kan tänka mig värme och cykla runt sådär
jag kan tänka mig glada ögon i massor och fina händer
jag kan tänka mig skratt och tystnad, titta och blunda
jag kan tänka mig vitt, vitt, vitt, lite svart och massor av färger
jag kan tänka mig fina mönster och söta kakor
fina mönster och söta kakor
och kullerstenar
jag kan tänka mig havet
och vågor
och massor av sand, snäckor
och jag kan tänka mig träden
och allt med dendär vackraste, bästa och JAVISST musiken

allt jag tänker är så klassiskt, fast ändå helt eget
allt jag drömmer känns ändå väldigtväldigt odrömt, nytt och bara mitt
klassiskt, odrömt och nytteget, fast det inte är nytt egentligen

sluta inte, nej
jag tänker aldrig sluta

just nu är det så himla skönt att vara ensam
för då har jag mitt
bara mitt
och det krävs
det krävs
för att luften ska sparas och lindas in
det är så lugnt
och jag måste lita på mig själv
och när jag har bara mitt, då kan jag lita på mig själv

det flödar, eller kanske bara glittrar förbi
sagoljus

Joo.
Jag vet inte.
När jag vill spara kastar jag.
Varför är det så?
Varför gör jag så?
Det är snö och kallt och nu är det sådär kallt om näsan så jag vet att jag inte kommer somna.
Det är FÖR kallt.
Och jag ska inte göra mig av.
Jag vill bara göra mig av till värmen.

Fast nu vill jag visst göra mig av. Långt eller kort eller bara dimmigt. 

Blandat.
Massor.
Eller ingenting.
Lagom vore kanske bättre?
Nää.
För varförvarför går annars allting så bra? Inget vore bättre. Jag vill ha det så.
Eller;
Vad vet jag.
Var vill jag göra av mig?


Min hjärna faller platt.
Likgiltighet och sova passar ihop.
Men det förstår inte jag.

JAG ÄR PIGG PIGG PIGG!

skratt
skratt
skratt
hej
du
där
ja
ja
ja
nu
sen
alltid
jämt

och

jag vill fylla, trycka, skrika, skriva, skratta, krama, spela, känna, ge, måla, kasta, sprida,
här, där, här, där, överallt och lite till

MAKALÖST

tror jag det kallas

eller kärlek

eller kanske
TOSSE


(eller "penseln och jag-välbehag!")

snö
snö
vackert
ljust
tyst
lungt
varmt
snö
mina skidor är lite gråa
lugnsnö i varmljus och allt är tystvackert
det går att sätta ihop allting till ett enda, men man måste dela upp det först
dela upp och sätta ihop
eller ta isär och sätta ihop
eller låta det vara precis så
ett enda


lugnt
lugn
lugna
lugnet
lugna ner
ett enda lugn..?
det är lungt..?
är det lungt  
så är jag lugn

lugn
det är lugnt

AHH! Sann glädje smittar lika mycket som svinkoppor, eller väldigt mycket mer, mer än alla sjukdomar i världen, och så sprider den sig snabbtsnabbt, snabbare än alla virus i världen, fast skillnaden är ju att sann glädje är något väldigt fint som man blir glad i själen av, medans svinkoppor och hemska virus mest är äckliga och fula som man mest blir lite trumpen av att få.

Ja, sannerligen har Snusmumriken återvänt från sin långa vandring för att spela, spela, spela på sitt munspel, sitta på bron, säga kloka ord och bara finnas till som människa tillsammans med ett mycket litet troll som behöver honom så fruktansvärt mycket.

JAVISST. Det finns hopp. Det finns glädje.
Och bäst av allt - det finns så fantastiskt många Snusmumrikar som gör ett litet troll alldeles fenomenalt lycklig i själen!
Heja oss och er och dom och alla.
Heja livet!
Heja världen!

Det var visst någon som nämnde att världen är vacker - och jag är galet fantastiskt beredd på att hålla med. Just nu, just här. Just nu och just här är världen oändligt vacker, mina älskade knytt, tossebarn, snusmumrikar, skrutt och alla troll i allmänhet - just idag och just nu kan ingen ta ifrån, för just nu är något vackert som jag ska spara till er. Inuti.
(Och utanpå och runtomkring, om det går.)

man måste tydligen böta 15 kronor om man inte har någon ringklocka
konservköttfärssås är en intressant smak- och synupplevelse
hårda killar säger "hallojsa" (ja, utan n på slutet)

ibland när det bara går att säga "det är hemskt det är hemskt det är hemskt det är hemskt det är hemskt" kan man i alla fall kramas och äta kakor och titta på disney

och snusmumriken kan ibland komma tillbaka precis när han behövs från sina långa vandringar

Allt har varit så bra och fantastiskt fint. Verkligen. Hela nu och då och allt. Alla ögon och alla händer och allt mjukt och allt varmt och alla skratt och alla ord. Hela helgen. Hela veckan. Hela året. Hela nu och då och allt.

Jag vill tycka illa om huset och där jag bor. Men det gör jag inte. Jag tycker om det mycketmycket.
Jag vill tycka illa om någon, om er. Men det gör jag absolut inte. Jag gillar er väldigtväldigt mycket.
Jag vill tycka illa om vatten och luft och snö och sol och vind. Men det gör jag inte. Jag tycker om det så mycket att jag behöver det för att inte glömma att andas.
Jag vill tycka om mig. Men det gör jag inte. Jag tycker så illa om mig just nu att jag ovfrivilligt letar efter ett svart hål och en djup grop att bara ljudlöst försvinna i.
Sådär som musiken. Jag vill tycka illa om den också. Men den tycker jag om mest just nu.
Jag vill att dethär ska gå ut över något annat. Men vad skulle det vara?
Det går ut över mig. Och det är så. Det måste bli så.
Jag kan ju bara gå ut över mig själv.
Men jag går så brutalt ut över mig själv.
Så brutalt att jag blir oändligt besviken på mig själv.
Oändligt besviken och jag har andats denhär luften förut.
Jag vet precis och ändå inte och jag kan inte stoppa.

Brutalt.
Det är ett hemskt ord.

Och jag kan inte stoppa.

Den finaste natten.
Jag har letat och letat efter en bild som skulle kunne ge er någon slags känsla om hur den var, den finaste natten. Men jag hittade ingen, absolut ingen, bild som ens var i närheten av den finaste natten. Om jag hade tagit ett kort i natt, om jag hade det, på himlen och träden som var finast, där på andra sidan vägen, vid stadsparken, då hade jag lagt upp det här, så ni hade kunnat få ett hum om känslan. Men det hade inte räckt. Vissa saker måset upplevas för att kännas på riktigt. Som den finaste natten. Tillslut blev det en bild på snö, som en symbol för det hela. Fast jag hade lika gärna kunnat skippa bilden. Den kan inte förklara någonting. Äsch.

DEN FINASTE NATTEN
Silverhimmel.
Sagoträd.
Silverhimmel och sagoträd.
Mjuksnö.
Silverhimmel, sagoträd och mjuksnö.
Du och du och jag.
Du och du och jag i mjuksnö och ovanför silverhimmel.
Hålla om och andas.
Hålla om och andas i mjuksnö och runtomkring silverhimmel och sagoträd.
Glädjerörelse, rita och skriva.
Glädjerörelse, rita och skriva i mjuksnö.
Bara finnas där och vara varmmjukgladSALIG.
Det var sagoträd och silverhimmel! Mina sagoträd fanns runt omkring mig! PÅ RIKTIGT!
Det var ingen saga.
Den finaste natten var ingen saga.

Vissa saker vill man ha jämt.
Denna luft kommer jag behålla.
Så länge som det bara går.

det är svårt att behålla
svårt att behålla
för det hittar vägar
vägar som jag inte visste fanns
det bara sitter
det skaver inte
det bara sitter
det mjukar upp
mjukar allt hårt
allt hårt mjukar det
tills nästan allt är mjukt

och jag vet
du kan aldrig veta
veta hur mycket man växer
av frisk luft
jag växer av frisk luft
och av att behålla
behålla istället för att kasta
frisk luft istället för den som redan är använd
jag vill inte återanvända
jag vill bara behålla
behålla och skapa
jag vill
behålla och skapa
jag levde att återanvändning sparade på luften
nej
återanvändning förstör luften
bryter ner tills allt rasar, försvinner och förstör
behålla vårdar luften
skapa med luften
luften skapar liv!

jag vill alltid skapa liv
men det är svårt att behålla
luften

hej skarv

ibland tycker jag att världen är sådär väldigt vacker
vacker fast det regnar och är varmväder i januari
vacker fast jag är så förkyld att jag känner mig som en heliumballong och en höstack samtidigt
vacker fast jag skjuter upp psykologiläxan och antagligen gör den i sista stund innan jag börjar i morgon

för vad gör det
när du säger saker som får mig att bli varm om näsan utan att jag behöver gräva ner den under täcket i timtal

Oh life, with your colorful surprises

(igår fick jag träffa alla tossebarn igen och då var också världen vacker trots att jag fick ont i magen av filmen. och idag satt vi på cafét i 5 timmar. det tycker jag är en kul grej. särskilt eftersom att jag tycker om er så mycket!)

Jag har mitt muminhus.
Dit jag flyr, springer, dras, inbjuds, våldgästar eller helt enkelt åker till då och då.
Nu har jag just kommit hem.
(GLAD HAMSTER. VÄLDIGT GLAD HAMSTER.)
Och jag funderar på om alla behöver en snusmumrik.
Ja. Alla behöver.
Jag undrar om min snusmumrik finns i mitt muminhus.
Ja. Den finns.
Jag har en snusmumrik. Min egen snusmumrik.
Eller egentligen har jag flera, mångamånga snusmumrikar.
Och det är jag så fenomenalt glad för.

Och årets trettonhelgsbal var helt enkelt galet bra och så många glada ögon på samma ställe är gladhamsterluddiglyckanäranäranippertopp-känsla.
Bomb och fett med kärlek.

Stiftsgården är mitt muminhus.
NI är mina snusmurikar.

DO THE HAMSTER!

For the dark finds ways of being engraved in the light
And the heart bears indentations
Of yesterdays hurting child 
And now we will run with smiles
The morrow will heal the night
so
Morning comes
Midnight make fast with the sun
I can hear my name be reborn
On the cloud within the sky beneath the dawn

Serenade the dawn
Serenade the dawn


samtidigt som jag vill hålla om vill jag vara ensam och det borde bli fel
fast ändå ligger det som ett mjukt täcke runt mitt nattspöke
mitt nattspöke med glada ögon

lugn

jag vet ju att det finns kvar överallt och ingenstans
det är det som är skillnaden
det finns kvar

jag behöver inte vara rädd att det ska försvinna
för jag vet att det finns kvar

lugn
the morrow will heal the night

GAAAAAAAAAAAAAAAAAH. Det är 2007.
Och jag har klippt av mig alla festivalarmband.
Hejdå.
Hejdå och tack!
Vilken befrielse! Min arm syns och jag kan ha detdär fina armbandet utan att det försvinner i sunkiga tygband.

Och igår var väldans bra. VERKLIGEN!
Jag gillar er!
VERKLIGEN!
Det är verkligen nytt år och allt känns verkligen fanomenalt och min arm syns.
Verkligen.

Och imorgon är det stiftsgården och trettonhelgsläger som gäller och min mage är väldigt glad.
Hela jag är väldigt glad.
Hela allt överallt är galda ögon och massa tosse.

KRAMP.