Kommunikation
Jag måste bara citera min smarta kusin;
"Kommunikki - Kommunikation
Kommunikki - Kommunikation
Kommunikki - Kommunikation"
Det är genialiskt!
Det är koden, mina vänner, det är koden.
Förresten så börjar det här likna ett dåligt skämt.
Jag vill helst krama alla knytt, hattifnattar och ensamma hemuler och skrika "OXYTOCIIIIIIIIN!!" tills det inte finns någon kyla kvar utan bara värme.
Tänk vad världen skulle vara fin med lite mera oxytocin!
(Ja, det rimmar tillochmed..)
(Oxytocin och kommunikki-kommunikation. DET är koden.)
JAJÄÄVLARR.
Sirqus Alfon
Det var bland det bästa jag sett! SIRQUS ALFON!
Det var lixom dans, glädje och skratt rakt igenom och helt galet och helt stört och helt fantastiskt och helt bubblande och hoppande och jag somnade med ett leende på läpparna.
I LIKE TO MOOOOOOOOOOVE IT.
YEES.
Grönslöst är ju fint det med. Förutom ett falskt piano och att de två sista låtarna slutade helt fel. Men livet går vidare, mina vänner. Och dessutom är clowner snygga.
(Jag fick ingen rumpförkylning av cyklingen hem, däremot en vanlig sådan. Men det är lugnt. För vem orkar bry sig om en sketen förkylning när solen skiner och lovet bara har börjat?!)
Och idag ska jag och Sixxten ta hand om och trösta oss nyblivna ensamma knytt, hattifnattar, mumintroll och Tootikkis med godis och film. Jag säger ju det - livet går vidare.
För jag tycker om när känslor visas.
(För det är tydligen svårt. Jag vet. Jag borde bli bättre också.)
För jag tycker om när det vågas och när det ansträngs och när det kämpas och när livet inte går dendär raka linjen. En krok då och då är bra. Uppochner, rakt, uppochner, rakt, kringlor, flyga, gropar, rutchkana, rakt, uppochner. Det funkar så.
(För jag är inte alls normal och allt måste vårdas, för det går inte att flyta med om man ska dela med någon. Själv kan man flyta med bäst det går och man kan skita i att våga. Men inte tillsammans. Aldrig tillsammmans. Tillsammans måste man vårda. Tillsammans måste man våga.)
För jag tycker om denhär varma magkänslan och att dendär gropen är så avlägsen.
En störd fisk!
Kommer ni ihåg att jag ville hitta ett ställe där jag bara kunde gå och gå och gå?
Där det var sådär vackert så att det bubblade?
Som detdär stället på Bastberg?
Grejen är att jag har hittat det!
Idag, faktiskt.
Det är ungefär det bästa som kunde hända just nu.
Så JAAA, jag är fett glad (förlåt Pelle, men jag har inte använt ordet fett på mycket länge. Terapin hjälper.)
Jag känner mig verkligen som en störd fisk!
Helt fantastiskt!
Det är sådär galet bra och höstglädje.
Jag vill dansa som en störd fisk.
Jag vill skratta som en störd fisk.
Jag vill hösta med kofta och kärlek som en störd fisk.
Jag vill spela som en störd fisk.
Och sy en väska förstås. En väska för störda fiskar.
Jag tycker om som en störd fisk.
Och så bor det en störd fisk i min sjal. Och en i mina skor. Och en i min jacka.
Men det bästa är nog att jag ÄR en störd fisk.
(3 till Afrika och 1 till USA - Ni är mina vänner för jag känner er.)
En sak till;
I've been thinking little thoughts
...och nu ska jag spela på miljötinget med Gränslöst.
samson
Stockholmsresan med klassen var fin. Verkligen. Musikmuséet och Trollflöjten på operan (jag såg! jag hade linser och JAG SÅG!). Och att hysteriskt göra shejkardansen med Emma, Liz och Thea mitt på Drottninggatan gör att det hela blir så mycket bättre!
Men det som var det där extra bästa var att träffa Hugo. Jag blir väldigt glad av att Hugo är en sån som kommer till Operan när Trollflöjten slutat klockan elva och vi ska åka hem om tio minuter bara för att han vill träffa mig, för att han vill ge mig en kram och prata och skratta och kramas igen. I tio minuter. Jag tycker om att han är en vän som jag vet var jag har. Som jag kan säga som det är till. Som gör mig glad.
Jag tyckte om igår också. Väldigt mycket! För jag har fantastiska vänner. Det är ju inte helt fel.
För jag tycker om att dansa och spela twister och prata. (Observera att jag inte gillar att dansa så att jag råkar slå någon. Jag är djupt ångerfull, Elin och Hannah, men ni förstår kanske att slagen egentligen bara är ett tecken på kärlek..?)
Det är väl alltid så att man kan identifiera sig med låtar. Och jag måste skriva dethär, för det är precis på några ställen. Samson. Sedan får ni tycka vad ni vill. Men;
You are my sweetest downfall
I loved you first, I loved you first
Beneath the stars came falling on our heads
But they're just old light, they're just old light
Your hair was long when we first met
Samson came to my bed
Told me that my hair was red
Told me I was beautiful and
Came into my bed
Oh I cut his hair myself one night
A pair of dull scissors in the yellow light
And he told me that I'd done alright
And kissed me till the morning light
Uppochner, uppochner.
I burn it down it comes right back again
Småtrollen och den stora översvämningen. (Ja, Tove Jansson är bäst.)
Fast idag är det nog mer Småtrollet och den stora översvämningen.
Jag kommer ihåg när du sa "Det är du och jag mot världen, Agnes!"
Sedan sprang vi, glada. På riktigt.
Sedan sa du det igen. "Det är du och jag mot världen, Agnes!"
Då blev jag glad. På riktigt.
Även om du glömt det så har inte jag det.
För jag blir glad av att lyssna på The Ark.
Ja, Ola Salo är fortfarande en av mina idoler!
Sådant går inte att glömma.
För det betydde så mycket, så mycket.
Just då, den tiden.
Det betyder fortfarande väldigt mycket.
Och just nu känns det bättre.
Precis som förut.
En liten bit som tar bort ett kletigt vrål och ersätter det med ett varmt vrål.
Jag hoppas värmen sitter kvar. För det är faktiskt otroligt jobbigt att gå runt att frysa hela tiden!
Men det jobbigaste är att gropen aldrig fylls igen.
Det är som att den gräver upp sig själv!
Världens bästa fredag + en bra låt
Det är faktiskt sant, att i går, fredagen den 13:e, var (kanske) världens bästa fredag. I alla fall den bästa fredagen på länge. Jag överdriver kanske, men lycka är så. Den är sådär bra när man känner den. Den är världens bästa.
Grejen var den att jag somnade innan 12 på torsdagen (vilket är ovanligt).
Ingen panik, bara lugn. Jag var lixom lycklig redan när jag somnade.
Och det är nästan för bra för att vara mig.
Men lugnet höll i sig och torsdagen övergick till fredag medans jag sov, och det är en fantastisk grej, det är det verkligen.
Jag vaknade på fredagsmorgonen. Då kände jag att mitt hår luktade som Erics (inte så konstigt med tanke på att jag hade använt hans shampo..). Det är faktiskt en väldigt fin grej att upptäcka sådär på en vardagsmorgon.
Kände efter i huvudet och hjärtat och jodå, lugnet var kvar. Det var kvar när jag cyklade till skolan och när jag på regementet mötte en hel drös med stora pojkar i gröna unifromer som gick i långa rader och skrek "1 2 3 4! Vänster, höger, vänster, höger!". Då tillkom också en annan sak i huvudhjärtat - glädje. Det var bra. För när jag kom till skolan, försent, så kände jag det där leendet som jag tycker så mycket om komma smygande och sätta sig på mig. Ja, det är den bästa starten på dagen som finns.
Två lekioner klarades av innan lunch och sedan började upproret mot Marinka, men det hann inte riktigt börja innan det slutade eftersom allt löste sig på bästa sätt. Helt fantastiskt.
Så fantastiskt att jag, Ella, Emma, Elin, Liz och Henric fick lov att shejka loss i cafeterian! Det var ultimat glädje! Det är sant! Helt otroligt kul var det faktiskt! Tänk dig 7 esteter (Ola filmade) stå lite sådär utspritt i cafeterian och vrida sig av skratt, ta några stapplande steg och sedan nästan falla ihop av skratt i en stor eller 7 små högar. SÅ kul och lite till var det.
Sedan kom den bästa lektionen just denna fredag: idrotten. Vanligtvis hör inte denna lektion till favoriterna, men just denna fredag var den lycka rakt igenom.
Vi började med att bjuda in dansarna och resten av musikarna i vår shejkarring. Sedan var det uppvärmning som likande något utav ett ministiftsgårdsdirro (behövs inte någon ingående förklaring - det är skrattglädje rakt igenom!). Sedan var det badminton, pruttljud, stön, skratt och lycka för hela slanten. Fina grejer, jag säger bara det, fina grejer.
På kvällen sedan var det Resa på egen risk och Idol som gällde hemma hos Sixxten. Jag blir glad av sådant. Jajamensan.
Idag har 5 timmar gått åt till övning, pizzaätning och mer övning med Gränslöst och Salta Röster. Inte så dumt. Huvudet känns fortfarande lika lugnt och lyckligt, bara lite tröttare.
Nu kommer dendär låten som bara tog sig in i huvudhjärtat och beskrev det hela sådär bra:
My oh my you know it just don't stop
It's in my mind I wanna tear it up
I've tried to fight it tried to turn it off
But it's not enough
It takes a lotta love
It takes a lotta love my friend
To keep your heart from freezing
To push on till the end
My oh my you know I just can't win
I burn it down it comes right back again
What kinda world is this we're living in
where you never win
It takes a lotta love
It takes a lotta love these days
To keep your heart from freezing
To keep your spirit free
Jag har glömt det braochfina!
Jag vet. Det blir så att allt det dåliga kommer fram här. Det blir lätt så.
Men det dåliga är ju oftast bara en liten del av mig. Det braochfina är oftast en stor del.
Så jag tänkte berätta lite om det braochfina som har hänt under veckan, så att ni inte bara tror att allt är dåligtochbajs, för så är det inte. Jag lovar.
Alltså.
I onsdags var det kanelbullensdag och då var Ella, Liz, Eric, Ola och Arvid hemma hos mig och så bakade vi godagoda bullar och drack te och myspyste. Det var en väldigt braochfin grej!
I fredags spelade Basically the Same, Masse, Mozkovitch och ett till band (ja, jag är dålig som glömt namnet, men ni dör nog inte) på arenan och det var en väldans braochfin kväll. Eric var väldigt snygg (och jätteGULLIG) och Emma, Liz, Ella, Elin och Hannah var helcoola och fetingfräsiga. Dessutom såg jag ut som Tootikki och det gjorde mig alldeles varm i hjärtat! Förstår ni - JAG såg ut som Tootikki! Helt fantastiskt! Jag kände mig som Tootikki också. Så borde jag känna lite oftare, det känns himlarns bra.
I lördags vaknade jag utvilad och glad. Bara det säger ju en hel del. Regnet forsade och jag var lycklig och kreativ som en annan abbedonk och satte därför igång med att rita ett klänninsmönster. Sedan köade jag och Liz en halvtimme för att se P-Floyd i kyrkan och fick därför sitta på andra bänk (Arvid fick sitta med oss också). Det var en väldigt, väldigt bra grej. Fint, fint, fint, fint. Så kan jag beskriva det men det kändes ju massa andra känslor också. Tänk att kyrkan kan vara så här bra och fin och rolig i Falun också! Jag blir bara glad. Wow.
Efter detta stack vi ner till Slaggatancaféet och spelade yatzy och drack te och lyssnade på när Ella sjöng fint. Ella är en bra tjej. Ojoj.
I söndags sydde jag klart klänningen i fantastiskt snyggt tyg från Kalikå. Velour är verkligen helt underbart. Dessutom tjänade jag pengar när jag jobbade hos mina grannar och dom har jag tänkt spara till en melodika. Det är en fin grej. Och så åt jag tårta och grattade min kära syster på fölsedagen och gav henne en hemmagjord skiva med hemmagjort omslag som var jättefint (skivomslag är kärlek!). Sen ringde StiftgårdsStaffanTafsenStaggan och sa "Ööhh.. Hej, det är Staffan! Alltså jag råkade ringa till dig två gånger eftersom att du står högst upp på min kontaktlista, så då tänkte jag att jag måste ringa upp dig på riktigt och fråga hur du mår och så. Hur lever livet? Jag har just dansat till ´Wake me up before you go´, det var kul. Mindre fett - mer kalas. Hihihi!!"
Då blev jag glad!
With days like this and nights like weeping songs..
GE TIDEN TILL MIG!
FIXA MIG!
Jag är så dålig på att göra det själv.
Det rinner ifrån mig.
Du rinner ifrån mig.
Gropen blir bara gyttjig och luktar hemskt illa.
Och djupare, djupare, djupare...
stormen lugnar ner sig
en kvist att ta tag i
den håller ett tag
sedan brister den
precis som alla kvistar förut
lugnet övergår åter i storm
vart är trädet?
din frånvaro hånar mig
...how long will it take before it bursts?
It won't be hard to find me if you look down on the ground
Jag luktar fisk och gammal pizza.
Och jag menar inte sånnadär guldfiskar.
Nej, som en ful, äcklig, grå och trist gammal gädda.
Det spelar ingen roll vad ni säger, för jag känner den lukten.
Jag hatar fisk-och-gammal-pizza-dagar.
Måste tvätta händerna stup i kvarten för att försöka få bort lukten.
Men det hjälper inte. Den sitter i huden, i kroppen.
Den försvinner inte förrän det kommer en såndär liten guldfisk.
En guldfisk-och-nybakta-bullar-dag.
Hoppas den kommer snart.
För jag får panik av att vara i skolan, panik av att vara hemma, panik av att vara på stan, panik av att vara någonstans överhuvudtaget.
Det är inte roligt att vara äcklig gammal gädda och fet gammal pizza någonstans. Verkligen inte!
But there's nowhere to run
And there's no place to hide
Where the water runs free
And the mud starts to slide
Alison Krauss fyller igen lite av min grop idag. (Fina grejer av en fin tjej.)
Lite muskotnöt och brun, lite fuktig jord blandat med något lent och ett litet spöke med glada ögon fyller igen lite av min grop idag.
(Keso: "Hjälp Agnes! Du ser helt förstörd ut!" - Tänk att det syntes så bra..)
Jag tycker om
Jag tycker om att kramas.
Jag tycker om när jag och Linn dansar muskotnötdansen, ankdansen och lökdansen och när vi bestämmer att "nu är det tillåtet att säga pumpa, 1.. 2.. 3 PUMPA!!".
Jag tycker om att skratta.
Jag tycker om när Sixten är bitter.
Jag tycker om att jag ser ut som en mangafigur när jag skrattar.
Jag tycker om när Jerker härmar Trolles vibrato i Tuttelurium-låten.
Jag tycker om kapellet.
Jag tycker om när Pelle har på sig glasögon för det passar han så bra i.
Jag tycker om små paddor.
Jag tycker om att dansa fuldans och rameldans med Staffan på dirrot.
Jag tycker om att noppa strumpor.
Jag tycker om att Malin sov i sängen ovanför mig och när vi pratar som dom i Fucking Åmål.
Jag tycker om att gå till Rättviks resecentrum och se ut som en sköldpadda.
Jag tycker om Stiftsgården väldigt mycket.
Jag saknar Sara, Sanne, Hugo och Isak.
Fiiint.