Syltpop

Jag tycker verkligen att denhär är vackrast. Av allt.
Förlorad på havet.
Sæglópur
Jag ryser faktiskt.
Jag andas. Ryser.
Att vara i stämning. Att stämma. Att vara tillfreds.
Jag andas och ryser och finns.
Allt stämmer. Helt och hållet.
Ja, jag är tillfreds. Helt och hållet.

Förlorad på havet.
Sæglópur

när det känns helt
helt bra
helt fint
helt mjukt
helt av allt
då behövs det ingenting
ingenting
förutom det att jag vet
att det är helt

det är galet
vad jag gillargillargillargillargillar

att njuta av en natt tills man har lust att sova
det är verkligen helt av allt

Allting är bara jättefint. Det är inte klokt. Jag hade EXTREMT ont i halsen i natt. Det var inte klokt någonstans. Det bara svedskavderispade och när jag svalde var det liksom en liten kniv som skar. Det var verkligen inte klokt. Jag väckte mamma som gav mig massor av medecin och jag trodde att jag skulle dö av en halssjukdom eller något, för allt bara rann och rispade och sved extremt mycket. Jag förstod inte själv att jag somnade. Kanskekanske var det sömnmedel i medecinen. Men när jag vaknade var det extrema nästan borta. Och nu - ännu mer borta. Galen grej. En vecka av skavsvidrispningar, sista natten helt extremt, och sedan - borta. Nästan. Nu vet jag vad som är värst så det är lugnt. Lungt och helt fint.
Uppsala var också fint. Helt helt fint. Ahh. Löken, Ankan, Isak, Malin&Kerstin, MarockoMän, Gående Svampar, ölen, muskot, glada ögon och alltalltallt. Och att Världens Vackraste Pojke stod på stationen och hade de gladaste ögonen och det mest förväntansfulla leendet och sedan kom hans pojkvän och dom kramades längelänge och såg väldigt lyckliga ut och jag dog av allt fint och sedan sa jag och Linn till en jättefin tant i rosa klänning och fint mönstrade strumpbyxor och söta skor att hon var väldigt fin och hon blev jätteglad.
Jag känner att jag vill bo i Uppsala. Någon gång. Bara för allt. Allt bra. Och LINN, liksom. Ojoj. NU är det tillåtet att säga muskot. Nu och nu och nu!

På något sätt lyckades jag få feber inatt. Iskall feber. Tre täcken, två tröjor och vetevärmaren, men ändå iskall. Blev arg. Kröp ihop. Iskall näsa, händer, fötter. Som vanligt. Ont i halsen. Huvudet dunkade. Somnade tillslut. Drömde feberknäppa saker. Vaknade tjugo över fem och fick panik. Såg konstiga saker och somnade om. Vaknade halv nio och tänkte att nu mår jag bra och är utvilad. Blundade. Öppnade ögonen och klockan var tolv. Gaah.
Men vad gör det? Jag ska inte låtsas om min hals precis som på påsklovet. Febern rann nog av. Jag tvättade mig och mina kläder och nu luktar det bara fint. Värme, ingen feber.
För jag ska åka snart. Det känns väldigtväldigt bra. Uppsala och människor med glada ögon och allt detdär!
Det känns faktiskt riktigt underbart att finnas till som männsika!

MHM.

när något lyser starkt blir det andra svagare
fast man egentligen vet att det andra kan lysa lika starkt
lys mindre
kanske
lys mer
jag vet inte
jag vill och ändå inte
är det inte konstigt?
egentligen kan man bestämma själv vad som ska lysa starkast
egentligen kan man inte det

det är varmt och jag är nog mjukast av det mesta

asbra

Go nuclear. Nuclear. 
Sentimental geek
Shut up and go to sleep

Haha. Håll tyst och sov.
Fast först ska jag chilla och grilla med alla Gränslösare. Fett! 
Och jag är väldigt nöjd med 18-års dagen. Allt var bra, fint, kalas och JAG GILLAR ER. Jag var typ... ULTRAGLAD.
MHM!

Och en sak till;
Pappa gick förbi större delen av familjen och några släktingar som satt i vardagsrummet idag. Han mumlade "Vad har du gjort av båtnycklarna?" och jag frågade "Vem frågar du?". Pappa såg förvirrad ut ett tag, sedan sa han "Jag vet inte!" lite senare kom han på det "Öhh... Jo, jag frågade Håkan." (Grejen är ju den att Håkan bor en kilometer bort. Han hörde nog inte pappas mumlande. Men han tyckte kanske att det var värt ett försök iallafall...)

Vila?
Jag vakar hellre.
Jag vakar bättre än jag vilar.
Jag vill vila.
Jag behöver vaka.
Eller tvärtom.
Jag vet inte riktigt.
För inget är precis.
Och jag tycker om det.
Du är där, oprecist.
"Det är ett rum som inte finns"
Ja, helt oprecist.
Så finns du, du är där som inte finns, du är där som finns. Aldrig precist, bara oprecist.
Jag vakar helt oprecist.
Vakar över vilan som inte finns.
Som inte behövs.
Där är vilan som inte finns och här är vilan som finns. Opecist.
Vakan.

Och när jag tror att allt är sådär tragiskt, fult och fel
så kommer jag alltid på att det egentligen är brist på fanatsi

Fantasilöshet
och när jag kommer på mig själv med bristande fantasi
så måste jag göra det färgglatt på något sätt
och jag drömmer om demoner, stora tempel och förskräckliga stup
och när jag vaknar så är fantasin fantastisk
fin fenomenal, ja, kanske
farligt fin eller sådär fylligt fenomenal
så att det räcker

ibland finns det inspiration och vackra vinklar så att det räcker och blir över