Syltpop

Jag är verkligen inte hungrig och pappa blir irriterad för att frukosten står framme så länge.
"Ställ in den då! Jag kan ju ta ut den sedan. När jag blir hungrig (om jag blir hungrig?)"
"Men. Åh. (Suck) Om du ska äta SNART så behöver jag ju inte ställa in den. Ska du äta snart eller? Hallå! Vad du krånglar!"
Gah. Gör något så enkelt mer komplicerat?

Alltså. Jag sitter ju så bra här och bara vilar tungt. Jag vilar hjärnan tungt och det är väldigt skönt. Och när jag vilar hjärnan kanske hungern också vilar tungt? Jag är inte hungrig men jag är lugn.
Det är väldigt inspirerande. Verkligen. Jag hittar massor av ord och snygga vinklar och färger. Jag hittar verkligen massor när jag vilar hjärnan tungt.
På helgmorgnar brukar jag vakna i ett tungt viloläge och bara känna dendär lagomtempererade härligheten. Då brukar jag fluffa täcket lite och bygga upp en fantasivärld. Jag bygger och bygger och tillslut går det helt överstyr. Då går jag upp och tittar på det jag byggt på riktigt. På det som räknas. Och då, då njuter jag. Verkligen!

 

oj.
när det bara faller över och lyfter upp.
allt, verkligen allt!
jag blir alldeles tossig.
det får inte bli för mycket hosta och för mycket kramp. jag vet. jag kan, faktiskt.
jag tar hostpillerna, okej.
jag andas och avkrampar, okej.

men det var kanske detdär om egot jag tänkte göra något av eller var det tillsammansdelen?
det går in och i varandra och är så svårt att skilja på, lägga var för sig.
det går inte.
det går ihop så mycket.
alla glada-jag glad
alla tossar-jag tossar
alla krampar-jag krampar 

ja, när allt är sådär genomfallet och genomlyftet. ända ut i fingertopparna. ända ut i skarvarna.
inte oförskarvligt, nej, inte så. men ända ut. det känns verkligen helt genom.
jag vaknar.
jag vaknar verkligen.
jag vaknar med solen i ansiktet.

jag gör av det - ni gör av det
gör det fint, gör det pressat, gör det över, gör det under, gör det helt, gör det andningsbart.
gör av det.
bara gör av det.

jag bara tittar och nästan snubblar över alla oförskarvliga ögon
helt fantastiskt!

And what follows is...

Bara sådär!
Jag vet inte hur jag ska få ner det här.
Fast.
Det är en såndär sång som kittlar. Kittlar och gör bubbligt fnitter!

Och inatt drömde jag att jag var hemma hos Arvid. Han bodde i en skyskrapa nästan. Det var massa människor. Vi hällde vatten och ketchup från hinkar utför en balkong. Sen åkte vi båt i ett hemligt rum med massor av gula täcken.
Galen grej!

Och Hannah har en mysig lägenhet där i fängelset.
Och igår kom Jerker hit helt oväntat! Men trevligt!
Och på onsdag då, DÅ, då ska jag och Sara till Karlstad, till Sanne. Javisst! Äntligen! Ni är mina vänner för jag känner er!

Hejdravel.
Ibland behöver jag dravel för att påminna mig själv och för att konstatera. För att spara säkert, lixom.