Syltpop

Spritter. Överallt. Spritter och spratt och dra och klämma. Jag blir rastlös för att jag vill göra så mycket. Men det är tur. Det är bra. Det är lugnt. Okej. Ni vet när man kan koncentrera sig med ett konstant pirr i magen. Pirr-risp. Lite pirr-risp är inte farligt, det gör en mest medveten. Om nu och dethär. Och att det är lugnt. Det gör mig. Gör mig upp och ner och mellanskygg. Det funkar. Helt precis. Ohetsigt.

Lite som med visor.
(Det ska vara Vila nu, din tid den kommer, du
fast egentligen kan man ju sjunga din tid är kommen, du också
det beror ju på en hel massa)

Hursomhelst,
jag trivs så bra!