Syltpop

Den finaste natten.
Jag har letat och letat efter en bild som skulle kunne ge er någon slags känsla om hur den var, den finaste natten. Men jag hittade ingen, absolut ingen, bild som ens var i närheten av den finaste natten. Om jag hade tagit ett kort i natt, om jag hade det, på himlen och träden som var finast, där på andra sidan vägen, vid stadsparken, då hade jag lagt upp det här, så ni hade kunnat få ett hum om känslan. Men det hade inte räckt. Vissa saker måset upplevas för att kännas på riktigt. Som den finaste natten. Tillslut blev det en bild på snö, som en symbol för det hela. Fast jag hade lika gärna kunnat skippa bilden. Den kan inte förklara någonting. Äsch.

DEN FINASTE NATTEN
Silverhimmel.
Sagoträd.
Silverhimmel och sagoträd.
Mjuksnö.
Silverhimmel, sagoträd och mjuksnö.
Du och du och jag.
Du och du och jag i mjuksnö och ovanför silverhimmel.
Hålla om och andas.
Hålla om och andas i mjuksnö och runtomkring silverhimmel och sagoträd.
Glädjerörelse, rita och skriva.
Glädjerörelse, rita och skriva i mjuksnö.
Bara finnas där och vara varmmjukgladSALIG.
Det var sagoträd och silverhimmel! Mina sagoträd fanns runt omkring mig! PÅ RIKTIGT!
Det var ingen saga.
Den finaste natten var ingen saga.

Vissa saker vill man ha jämt.
Denna luft kommer jag behålla.
Så länge som det bara går.