Syltpop

Jag hoppades faktiskt att dendär elaka ångesten hade försvunnit helt. Men sen vet jag ju att jag aldrig klarar av när avsked blir korta och konstiga eller om det inte blir något avsked alls. Nejfy. Jag vet det och ändå blir det så. Och jag vet att jag borde borde borde och ändå gör jag det inte. Och jag vet att jag borde lära mig av mina misstag men ändå gör jag om dem gång på gång. Jag vet att jag borde ta hand om mig själv och ändå skiter jag i det och är egoistisk i stället.
Jag har faktiskt ingen lust att såra mig själv men iochmed att jag inte har någon lust att göra något annat heller så sårar jag mig själv automatiskt.

Jag är verkligen dum ibland.

(Ni vet det kanske redan. Att Vem ska trösta Knyttet? är en av de finaste böcker som finns. Det råkar faktiskt vara så att Tove Jansson är en av de bästa författare jag vet. Och att Mumindalen är lite av ett paradis för mig. Och dessutom känner jag mig rätt ofta som Knyttet. )