Syltpop

Du är mjuk, mjuk, mjuk.
Jag är mjuk i hjärnan. Jäävla schiiit skulle man kunna säga på norrländska. För det är ju trots allt inte så farligt. Jag ska sätta mig vid tv:n för det där mjuka gör ju hela mig borta. Borta från det där borde. Men det konstigaste är att jag inte känner dendär fladder,fladder,kletig,ajj. Nej, det känns rätt bra.
Jag försöker, försökte, men nej, det går inte.
Allt är bara så mjukt.
Fast jag vet att det bara är här det är mjukt.
Jag vet att det är hårt därborta.
Och jag vet att det mjuka kommer finnas där ändå.
Fast mindre.
Men jag har ändå byggt upp väldigt mycket mjukt här i mitt.
Visst sa jag att jag önskade mig bomull?
Tja, detta är ju på sätt och vis bomull.
Och du är fortfarande mjuk, mjuk, mjuk.
Eller är det jag som är mjuk?
Jo, så kanske det är. Jag är mjuk och jag bygger upp bomull runt dig. Fast är du hård där inne?
Nej, du är mjuk, mjuk, mjuk.