Syltpop

Allt jag vill är egentligen varm mänsklighet. Och så blir jag rädd när det ringer på dörren. Men det var en varm människa i alla fall. Och sedan, snart (?) kommer alla hem. Då kommer mamma hem och har köpt glass. Den godaste chokladglassen. Jag försöker verkligen bli sugen på riktigt och det funkar faktiskt.
Det är konstigt hur jag längtar efter mänsklighet men blir allmänt ledsen och otrevlig när jag möter det. Men mamma fixar, det gör hon alltid. Fixar sår, sjukdomar och ledsamhet. Mamma fixar. Med eller utan glass.

(Varje gång jag sneglar snett till vänster nu så tycker jag mig skymta en jättelik brungrå kanin med glasögon. Skumt. Men det tyder i alla fall på att fantasin är på väg tillbaka. Det är bra.)