Dynelidyn
I natt drömde jag om hjulspår i skogen. Sådär så man gick gick gick.
För långt borta, men för nära hemma.
Gå snabbare.
(Det var inga dynen som anföll mig. Fast om de hade gjort det hade de nog varit mjuka. Dynen, alltså. Det låter mjukt, DYN. Dynelidyn.)
Och det var grönt också. Grönteligrönt.
Jag kommer nog aldrig sluta att haka upp mig på färger.
Eller snarare utforska färger. En och en. Bit för bit.
Jag kommer nog aldrig sluta utforska färger.
Äh, duvet, sådär nördelinördigt.
Kommentarer
Postat av: Anonym
färger är ju allt, faktiskt. jag tycker mer om fina färger än nåt annat, tror jag faktiskt. man blir ju crazy in tha huvud.
blått är svårast. och grönt.
jag försöker öva på blått och grönt.
det är svårt.
svårast.
rött är lätt, jämt. rött och brunt. (heja.)
klem!
Trackback