Syltpop

Jo, den var väldigt bra. Väldigtväldigt bra var teatern.
Och det blev sådär varmt och kletigt och sedan jättekallt igen, men kanske på ett bra sätt?
För jag har fått för mig att det är bra att inse saker.
Inse och kanske förstå. Men man behöver inte förstå om man inser. Fast man behöver kanske inte inse heller. Bara tänka att "såhär" eller "sådär". För att kunna lägga det åt sidan i hjärnan sen så man kan sova. Sova. Smälta. Vila. Låta Sjunka. Lugna. Leva?

Vila i mig. Ja, du får vila i mig, jag får vila i dig. Men det som betyder mest är egentligen att kunna vila i sig själv. Och jag menar inte att man måste vara ensam. Vila ensam. För ensam kan man aldrig vila i sig själv. Med hjälp av andra kan man vila i sig själv. För igår kunde jag vila i mig själv. För att ni finns. För att jag vet att ni finns. Även om ni inte finns där eller här just nu så finns ni. Och då kan jag vila. Vilavila i mig själv. Tillsammans samlar vi så att vi kan vara ensamma. Tillsammans kan vi vara ensamma. Att våga vila och lita på sig själv kräver tillsammans.

En gång tänkte jag att man alltid är ensam i grunden och så försökte jag leva efter det. Det gick en  natt. Sedan kastade jag iväg mig och förstod att det var väldigt fel. För jag vakande ju med ansikten och värme och ord och händer och ögon i massvis! Då kan man inte undgå att förstå att man inte är ensam i grunden för då skulle allt bli klet. Genom ansikten, värme, ord, händer och ögon i massvis är jag ensam många nätter och bara njuter. Ljuvt. Det är ljuvt! Och vittvittvitt. Ensam och totalt. Allt blir totalt. Det är som att sitta nedsjunken i dendär fotöljen i perfekt temperatur. Alldeles totalt. Att vila i sig själv.

I grunden är vi tillsammans för att kunna vara ensamma i djupet.?.