ögon

jag fick bekräftat detdär med ögonen
eller egentligen inte, för jag skulle inte lita på något, på någon
men det var en röst, det var någon, något, som sa det
"vi har händer, fötter, VI HAR ÖGON! VI SER!"

det är så mina känslor vrids från något halvt till något helt
från något aldrig till något alltid
från något likgiltigt till något hoppfullt

VI HAR ÖGON! VI SER!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback