Bajs och blues och orangejuice

Det finns kvar väldigt mycket kärlek.
Jag har varit väldigt känslig för snabba tempon på sistonde,
men det finns faktiskt kvar väldigt mycket kärlek i det snabba, nu när jag tar mig tid.

Alla bergssidor är ändå de högsta av det högsta, det åtkomliga som jag kan ta mig över.
Det långsamma, sin rinner fram och tillbaka, kan kastas över och rinna bort.
Det finns sådana vägar, de finns och tillsammans blir det väldigt mycket kärlek.
Fast jag har gjort den självständig nu och jag ska behålla bergen.

Kraften är borta, men jag har bergen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback