Syltpop

Allt är bara drygt. Jag saknar ingenting, jag bara längtar.
Trots detta var det den bästa måndagen på länge. Måndagar brukar vara förstörda bara genom att jag går upp på morgonen. Men inte idag. Kanske var det solen.
Nu är det ändå såhär. Det blir drygt när jag får tillfälle att haka upp mig.
Var med mig bara. Bara var för själv är jag mest besvärad. Besvärad av alla andra, av allt det andra som gör fel. Och ändå ibland är det precis rätt. Då blir jag mjuk på ett bra sätt och det känns precis.
Du anar inte hur det svackar och spirar.

För det är ändå så, att när jag såg regnscenen med skriket så visste jag att jag släpper dethär nu. Jag orkar inte bry mig mer. Inte alls.
Äntligen något som var självklart - Att släppa allt.

Låt något annat komma in. Nu är allt bara drygt och jag kan bara vila hos långtbortaorden.
Näraorden flödar helt. Skrivet är det enda orket.
Jag vill ta en paus och långtbortbo, det finns inget annat nu.

"Februari är en månad som håller livet ifrån sig"