Blev ej

Tyvärr blev allt helt fel redan från början och det kommer fortsätta ett tag, jag vet. Alltid är det så.

Idag:
Miserabel
Misslyckad
Misär
Melankolisk
Missförstådd
Mesig
Menlös
Maktlös

Jag har tappat allt. Inget finns. Inget finns att hämta.
Förutom alla böcker. Läsa i en månad, två, det skulle kunnas, det skulle finnas.
Måla fantastiska ikoner och skriva med konstlugn och vackra händer. Jag vill göra som mormor, för hon finns, där det finns.

Nej förresten, ett halvår, fem år kanske, jag vet inte! Hur länge behövs för att hitta det tappade, för att ge tillbaka tiden?
Om den lovar: Aldrig tillbaka på felande panikvis. Fast jag vet att det blir ändå. Men aldrig som då, det får inte, det får inte finnas. Det kan inte finns. Kan det?

Rörelserna är antingen för yviga eller för stilla, stela.
Nu kan jag inte smittas, se på någon, tänka bra tankar.
Varför känns allt så förgäves när det borde kännas ahnjöhwuioå.?

Ingen finns samtidigt som alla finns. Helt förgäves gör jag ansträngningar som inte ens skulle fungera i skogen.

Jag behöver mer trääääääääääääääääääääääääääääääääd. Gåshud, flaskor, målande händer och stillhet, stillhet, stillhet. Vandrande bitar och lugnande ögon som aldrig viker av.
Inget fick allt som jag tappade.

Plats i. Får plats. Platsens plats och platsens palats. Palatsplats i parkpöl. Pölplats i parkpalats?

Försvinnande förgäves.

(Tänk pölplats i parkpalats vid insomnandet. Det ger effekt, det ger effekt.)

Näe.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback