Mina halsmandlar som inte finns

Jag hatar att mina halsmandlar som inte ens finns oroar sig för saker som inte heller riktigt finns. Inte på det sättet de borde finnas i alla fall. Men oron tar över kroppen och ögonen. Helt meningslöst. Mina halsmandlar finns faktiskt inte alls, de är obefintliga, så varför måste de hålla på och besvära mig?

Jag vet att det finns en helt annan förklaring om jag frågar vemsomhelst annan men jag orkar ingen annans förklaring, jag vill bestämma hela världen själv. Men det klarar jag inte. Inte alls, såklart. Fast jag brukar låtas att jag gör det och det kan fungera. Om jag bara gör så skyddar det tillochmed mina obefintliga halsmandlar.
Fast halsmandlarna vill jag inte skydda egentligen, jag vill helst picka dem med nålar när jag har lust.

Och nu kommer bara svart fram men fortsätter jag skriva, bara skriva, så rinner det snart av. Det rinner ner där bakom sängen, bakom pianot, mellan tangenterna och i alla byrålådor.
Ligg där då. Ligg där och finns ungefär lika mycket som mina obefintliga halsmandlar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback