Min
En Stockholmskänsla som obehagar, försvinner och kommer tillbaka på ett helt annat sätt.
Som en Uppsalakänsla, mer.
Av en helt annan person.
Att minnas med frid är en svår sak.
Jag minns helst med lite smärta, lite sorg blandat med en helt underlig värme.
Just nu minns jag med frid, för känslan kom tillbaka på ett helt annat sätt. Med frid och en bra värme. Just nu vet jag vad jag har.
Jag minns tillochmed framtiden genom alla mjuka ackord. Jag vill minnas den. Och jag ser den, minns den med frid.
Det är såhär jag behöver hitta mig själv. Det är såhär jag behövs för att veta vad jag har. Ja, såhär.
Kommentarer
Postat av: ella
åh agnes, du skriver så man bara vill äta allt.
det är så jävla fint.
Postat av: Liz
underbart skrivet, även om det kanske inte var någon underbar känsla kanske. vad vet jag?
men jag vet iallafall att du framkallar underbara känslor i mig när du skriver :)!
Trackback